1. Från ett tekniskt institut 1827 till KTH på Valhallavägen 1920

Behovet av tekniskt kunniga personer för den växande industrin var bakgrunden till det Teknologiska Institutet som började sin verksamhet 1827 på Mäster Samuels gränd (nuvarande Mäster Samuelsgatan) i Klarakvarteren efter beslut av Kungl. Maj:t 18 maj 1825. Den första lektionen hölls 6 juni 1827 i matematik. Enligt stadgarna skulle undervisningen vara ”..mer populär och praktisk än vetenskaplig”. Några inträdeskrav fanns inte. Den första föreståndaren var Gustaf Magnus Schwartz (1783-1858), professor i fysik vid Vetenskapsakademien. Institutet omorganiserades 1846 och fick då en inriktning som mer liknade en ingenjörsutbildning. Schwartz avgick och ett inträdesprov infördes. Det fanns då tre professurer, dock ingen i fysik.  

Verksamheten vid institutet växte ikapp med industrialiseringen och enligt de nya stadgarna från 1858 inrättades bl.a. en fysikprofessur. Ända sedan starten 1827 hade trångboddheten varit ett stort problem. Med statsbidrag kunde en ny huvudbyggnad uppföras 1860-63 vid Drottninggatan 95. Stadgarna från 1867 innehöll för första gången kravet att undervisningen skulle ge vetenskaplig bildning och samtidigt infördes inträdeskrav.

Gamla Tekniska Högskolan på Drottninggatan 95 är en av de första större institutionsbyggnader som uppförts i Sverige. Byggnaden stod färdig 1863 och uppfördes åt det Teknologiska Institutet. Byggnaden har inrymt flera olika verksamheter efter det att KTH flyttade till nya lokaler vid Valhallavägen med början 1917. Exteriören är kulturmärkt. Byggnaden inrymde bl.a. den första datorn i Sverige, BESK (Binär Elektronisk Sekvens-Kalkylator), invigd 1954, samt senare Universitets- och högskoleämbetet UHÄ. Idag används den av olika företag. Foto Per Carlson från norr, oktober 2014.

På institutets 50-årsdag 1877 fick det av Kongl. Maj:t namnet Kongl. Tekniska Högskolan (konglig användes fram till ca 1930, ersatt av kunglig, kungl.). I de nya stadgar som trädde i kraft samma år organiserades KTH i fackskolor. Inträdesprövning avskaffades för studenter på reallinjen. Gustaf Robert Dahlander (1834-1903), professor i fysik från 1870, blev föreståndare (rektor) för KTH 1890-1902. Hans professur i fysik omvandlades - på eget initiativ - till en professur i elektroteknik 1901. Dahlander införde inträdeskravet studentexamen och inrättade flera nya fackskolor, bl.a. den i elektroteknik. Högskolan saknade en fysikprofessur fram till 1911 då Pehr af Bjerkén (1859-1919), lektor i allmän fysik vid högskolan från 1899, blev utnämnd till professor i fysik. Vid sekelskiftet fanns i Sverige fem professurer i fysik: vid Chalmers, KTH, Lunds och Uppsalas unversitet och vid Stockholms högskola.

I katalogen för 1892/93 fanns 12 professorer förtecknade, Gustaf Robert Dahlander (1834-1903) i allmän och tillämpad fysik. Han var även föreståndare (rektor) för Högskolan 1890-1902 och var befriad från undervisningen vilken uppehölls av Klas Bernhard Hasselberg (1848-1922), prof., Kongl. Vetenskapsakademiens fysiker från 1889 och tidig ledamot av Nobelkommittén för fysik.

Riksdagsbeslutet 1911 lade grunden för en kraftig utvidgning av högskolan: nya byggnader skulle uppföras på norra Djurgården och en ny organisation skulle genomföras. Lektoraten avvecklades och1913 fanns 24 professurer och ett antal extra lärare. Nya professurer tillkom och 1925/26 fanns 34 professorer och omkring 130 övriga lärare. I oktober 1917 invigdes nya byggnader på Valhallavägen. Men det skulle ta lång tid att flytta från Drottninggatan - avdelningen för fysik flyttade 1930 och avdelningen för lantmäteri så sent som 1958! Högskolan fick 1927 promotionsrätt, rätten att utdela doktorsgrad.  

Huvudbyggnaden Valhallavägen med park framför 1922. Stadsmuseet Stockholm.
Från 100-årsjubileet 15 september 1927. Stadsmuseet Stockholm.