3. Fysik 1945-1990, nya professurer, ny storinstitution
Fysiken vid KTH hade stärkts med införandet av teknisk fysik 1932 och ett förslag om en ny professur i ämnet framfördes på 1940-talet. En laboratur inrättades som Jonas Linde erhöll 1946; han fick 1961 en professur. 1949 beslutade riksdagen om en ny professur som fick namnet ”fysik II”. Av de sex sökande befanns Kai Siegbahn (1918-2007) ha de starkaste meriterna. Efter en omfattande diskussion i lärarkollegiet (som senare ersattes med en tjänsteförslagsnämnd) - med protokollförda inlägg - placerades Erik Ingelstam (1909-1988) på andra plats. Siegbahn tillträdde professuren 1951 och lämnade den för en professur i Uppsala 1954. Han erhöll Nobelpriset i fysik 1981 "för bidrag till utvecklingen av den högupplösande elektronspektroskopien”
Borelius skulle pensioneras 1955 och därför blev det ett gemensamt tillsättningsärende med två professurer i fysik. Erik Ingelstam placerades först och därefter (efter att sökande Kofoed-Hansen återtagit sin ansökan) Einar Lindholm (1913-1990). Efter Ingelstams pensionering 1975 utnämndes 1978 Klaus Biedermann till professor i fysik (avdelningen kallades fysik II) och efter Lindholms pensionering utnämndes 1980 Peter Erman till professor i fysik, särskilt molekylfysik (avdelningen kallades fysik I).
Institutet för optisk forskning, IOF
IOF var en industrigemensam resurs för forskning och utveckling inom optik. Föregångare var Optiknämndens laboratorium som Ingelstam startade 1949 och som ledde till IOF vars stadgar fastställdes av regeringen i juni 1955. Ingelstam förestod verksamheten vid KTH från 1949 till 1978. Han blev tjänstledig fram till pensioneringen för att bygga upp ett mätcentrum i Borås. Ingelstam erhöll som erkännande 1978 KTHs stora pris. Klaus Biedermann blev t.f. professor från 1972 fram till 1978 då han utnämndes till professor. Huvudmän för IOF var Stiftelsen Svensk Optikforskning med ett 30-tal medlemsföretag och staten. Klaus Biedermann tog över som föreståndare för IOF 1979 och kvarstod till 1997 då verksamheten bolagiserades och övertogs av AB Acreo.
Institutionens optikavdelning, fysik II, och IOF hade en omfattande verksamhet inom olika delar av optiken. Som exempel pågick 1976-82 projektet ”optisk kommunikation”, ett samarbete mellan IOF, Ericsson, Telia och finansierat av STU (styrelsen för teknisk utveckling). Lasergrottan i källaren på Lindstedtsägen 24 var också en gemsam Fysik II - IOF satsning som lockade många besökare (se bildgalleriet). 1996 fanns ca 60 anställda, varav ca 30 av IOF. Ett stort antal doktorer utbildades.
Redan 1961 inrättades en tredje professur, denna gång i fasta tillståndets fysik. Under diskussioner i lärarkollegiet om ett kallelseförslag av Jonas Linde (1898-1986), som sedan 1946 upphöll en laboratur vid KTH (Linde hade 1958 givits professors namn), framhölls bl.a. att en snabb tillsättning var viktig eftersom en ny fysikbyggnad (Teknikringen14) var under uppförande. Linde kallades och uppehöll professuren till sin pensionering 1964. Han efterträddes av Hans Åström (1926-2013) som uppehöll professuren till 1991 och som i sin tur efterträddes av Lars Börjesson 1993. Börjesson lämnade KTH för Chalmers 1997.
En biträdande professur i fasta tillståndets elektronfysik inrättades 1969 med Lennart Huldt som innehavare. Huldt hade tidigare varit anställd vid Institutet för Optisk Forskning (IOF) där Ingelstam då var föreståndare. Avdelningen kallades fysik III. 1978 ändrades tjänsten till en professur.
En biträdande professur inrättades 1969 i fysikalisk mätteknik och databehandling (avdelningen kallades fysik IV) och fick som innehavare Nils Åslund. Åslund blev 1980 professor.
En ny professur tillkom 1966, denna gång i tillämpad fysik. Lärarkollegiet hade nu ombildats till tekniska fakulteten och dess roll i tillsättningsärenden övertagits av sektionsgrupper, i vilka professorer och ibland universitetslektorer, studeranderepresentanter m. fl. ingick. Fakulteten föreslog Sigvard Thulin (1923-2002) till innehavare. Han innehade professuren 1968-85, men var tidvis tjänstledig
för en befattning vid AGA.
Storinstitutionen 1965
Före 1965 utgjorde varje professurs avdelning en institution, men 1965 skapades en gemensam fysikinstitution. I denna ingick mot slutet av 1960-talet Fysik I (Lindholm), Fysik II (Ingelstam), Fysik III (Huldt), fasta till ståndets fysik (Åström), tillämpad fysik (Thulin) samt fotografi (universitetslektor Lars Olof Hendeberg(1924-85), utnämnd 1966).
Fotografi har en lång historia vid KTH. John Hertzberg (1871-1935) utnämndes 1921 till docent i fotografi. Han blev berömd för den framgångsrika framkallningen 1930 av negativen från Andrées polarexpedition 1897. Helmer Bäckström (1891-1964) var professor i fotografi 1948-58. När han pensionerades omvandlades efter långa diskussioner professuren till ett lektorat med Hendeberg som innehavare. Bäckström planerade fysikhusets Lindstedtsvägen 24 tredje våning med specialbyggda mörkrum för undervisningen i fotografi, som ingick i utbildningen i teknisk fysik.
Materialfysik 1985
1983 bestämdes att en av professurerna i fysik skulle återbesättas med benämningen ”materialfysik, särskilt icke-metalliska material”. Tjänstetillsättningen behandlas nu i en tjänsteförslagsnämnd. Anders Flodström erhöll professuren.
Reaktorfysik och neutronfysik
Karl-Erik Larsson (1924-2015) innehade professuren i reaktorfysik 1962-89, placerad på institutionen för reaktorfysik. Vid Larssons pensionering omvandlades professuren till en i neutronfysik med placering vid fysikinstitutionen. Ulf Dahlborg innehade professuren 1989-99.
Professur teknisk fysik
KTH hade under tiden 1941-53 en professur i teknisk fysik med Ernst Weibull (1887-1979) som innehavare.