2. Borelius och Teknisk Fysik

Teknisk fysik 1932

När Pehr af Bjerkén avlidit 1919 ledigförklarades fysikprofessuren och bland de fyra sökande fanns Gudmund Borelius (1889-1985), verksam i Lund där han varit assistent åt Manne Siegbahn och där han disputerat 1915. Av de tre sakkunniga, föreslagna av lärarkollegiet vid KTH, placerades Borelius i första rummet av två och på andra plats av den tredje. De sakkunniga hade i sina bedömningar utgått från att fordringarna var desamma för en fysikprofessur vid KTH som de vid universiteten. Såväl kollegiet som KTHs styrelse föreslog dock inte Borelius till professuren utan sökanden Erik Holm, vilken tidigare hade uppehållit professuren på KTH. Efter många besvärsskrivelser beslutade dock regeringen 1922 att utnämna Borelius till professor och han tillträdde 1 juli 1922. Verksamheten vid fysikinstitutionen bedrevs fram till 1931 vid Drottinggatan. Borelius innehade denna tjänst till sin pensionering 1955, och var under dessa år en stark drivkraft för fysiken och naturvetenskapen på Tekniska Högskolan. Bl. a. berodde tillkomsten av en särskild fackavdelning för teknisk fysik 1932 till stor del på hans initiativ.

Borelius kanske främsta insats för KTH var införandet av teknisk fysik, vilket kom att kraftigt stärka fysikämnets ställning vid KTH. Han gjorde studieresor till avdelningar för teknisk fysik i andra länder och skrev flera artiklar i ämnet, bl.a. i Teknisk Tidskrift 1925 där han föreslår inrättandet av utbildning i teknisk fysik vid KTH.

I artikeln konstaterar Borelius att medan i USA och England den tekniska undervisningen i stor utsträckning förlagts till universiteten har den i Tyskland och de skandinaviska länderna i stället förlagts till speciella fristående tekniska högskolor. I Tyskland skedde snart efter första världskriget en förstärkning av de allmänna vetenskaperna vid de tekniska högskolorna och utbildning i teknisk fysik infördes. Även inom Norges tekniska högskola i Trondheim diskuteras en fackavdelning för teknisk fysik. För KTHs vidkommande skulle en utbildning i teknisk fysik innebära bl.a. att fysik blir det huvudsakliga studiet under de två sista åren. Avslutningsvis menar Borelius att frågan om en utbildning i teknisk fysik vid KTH i första hand beror på om vår industri får anledning att följa de stora industriländernas föredöme och i större utsträckning driva teknisk-vetenskaplig forskning i laboratoriemässig skala.

Borelius utarbetade 1929 ett förslag om införandet av en fackavdelning för teknisk fysik som tillställdes lärarkollegiet. Planerna godkändes av kollegiet i maj 1932 och regeringen beslutade ovanligt snabbt att fackavdelningen för teknisk fysik skulle införas från 1 juli 1932. Institutionen för fysik hade flyttat in i sina lokaler på Valhallavägen 1930/31. I början intogs endast en handfull elever till utbildningen i teknisk fysik och 1935 var det sammanlagda antalet tekniska fysiker 16. Med åren ökade intaget till utbildningen till 45 1962 och 75 1969. Benämningen fackavdelningen för teknisk fysik ändrades till sektionen för teknisk fysik.

Ordet teknisk fysik hade förekommit redan inom teknologiska institutet: i dess bibliotek fanns ämnesgruppen teknisk fysik.

Borelius vetenskapliga verksamhet

Borelius vetenskapliga verksamhet var inom metallfysiken. Han behandlade skilda delar av området, bl.a. fasomvandlingar i legeringar. I metaller och i legeringar undersöktes ledningsförmåga och magnetism. Han publicerade ett stort antal tidskriftsartiklar och böcker. Han besökte Kammerlingh Onnes (Nobelpris fysik 1913) laboratorium i Leiden i Nederländerna och där fastlades i början av 1930-talet en absolut termoelektrisk skala som kom att användas under lång tid. I ett flertal skrifter från början av 1950-talet gjordes analyser av olika data från metallfysiken vilket underlättade förståelsen av olika fenomen. Så sent som 1984, vid 95 års ålder, publicerade Borelius ett arbete om den magnetiska omvandlingen i nickel.

Boreliusmedaljen

För att hedra utmärkande insatser för teknisk fysik och samtidigt hedra Gudmund Borelius minne, inrättades en årlig utdelning av en Boreliusmedalj med början 2000.