4. Atomkommittén, kärnfysik och Lise Meitner

Atombombsfällningarna över Japan i augusti 1945 medförde stora satsningar på kärnfysikforskningen. Tage Erlander, som varit ecklesiastikminister (benämningen ändrades till utbildningsminister från 1968), blev statsminister i oktober 1946 efter Per Albin Hansson. I Erlanders dagboksanteckningar från 29 oktober 1945 står det om Lise Meitners möte med Erlander: ”Lise Meitner sökte upp mig på inbjudan av Malte Jacobsson (landshövding i Göteborg och atomkommitténs ordförande). Hon ville uppenbarligen ha en forskningsinstitution i Stockholm i kontakt med Klein.....”. Erlander skapade på hösten 1945 Atomkommittén med 10 delegater, naturvetenskapliga professorer och personer med direkt eller indirekt anknytning till försvarsmakten, bl.a. Hannes Alfvén, Torsten Gustafsson, Manne Siegbahn och Ivar Waller.

Vid Atomkommitténs sammanträde i september 1946 beslutades att Lise Meitner, som då lämnat Manne Siegbahns institut där hon varit sedan 1938 efter sin flykt från Tyskland, från Atomkommittén skulle få medel till egen lön motsvarande professor och till ett mindre laboratorium som först placerades på IVAs försökstation på Drottning Kristinas väg 47. Av kommitténs redogörelse för verksamheten 1945-49 framgår att under de första åren medel anvisats för bl.a. Van de Graaff-generatorer vid Chalmers och KTH och vid universiteten i Lund och Uppsala. Totalt anvisade kommittén forskningsstöd i kärnfysik med ca 6 Mkr under de första åren, motsvarande ca 300 Mkr i penningvärde 2014. För verksamheten vid KTH har ”betaspektrometrar byggts vid professor Meitners laboratorium”.

Borelius anger i redogörelsen att de första föreläsningarna i kärnfysik ägde rum 1946 och att ett antal laborationer i kärnfysik startade 1947. Verksamheten i kärnfysik leddes av docent Sigvard Eklund (1911-2000). Eklund ledde även byggandet av försöksreaktorn nersprängd i berget på Drottning Kristinas väg, en verksamhet som från 1947 organiserades i bolagsform, AB Atomenergi. Kärnfysiken vid KTH var först förlagd till IVAs försöksstation på Drottning Kristinas väg 47, men flyttade till Lindstedsvägen 24 1949 där Lise Meitner då fick lab och kontor. Hon pensionerades vid 75 års ålder 1954, samma år som försöksreaktorn nådde kriticitet, och flyttade till England 1960 där hon avled 1968. Meitner var nära vän med Borelius, Eklund och Oskar Klein.

Lise Meitner (1878-1968). Hon var Nobelprisnominerad med Otto Hahn (1879-1968) för upptäckten av atomkärnors klyvning, men Hahn tilldelades ensam priset i kemi 1944. Meitner, som var österrikisk judinna, kom till Sverige och Manne Siegbahn 1939. Hon har erhållit många utmärkelser, t.ex. det amerikanske Enrico Fermi-priset 1966 som hon delade med Hahn och Fritz Strassmann (1902-1980). Meitner blev svensk medborgare 1949 och var ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien. Element 109 har namnet Meitnerium. Science Photo Library.

Herwig Schopper postdoc hos Lise Meitner 1950-51

Efter doktorsexamen i Hamburg kom Schopper som stipendiat till KTH och Lise Meitner 1950. Schopper blev efter en tid som chef för DESY-laboratoriet i Hamburg generaldirektör för CERN 1981-89, en period då bl.a. Carlo Rubbia och Simon van der Meer fick Nobelpriset 1984 för upptäckten av de tunga bosonerna W och Z. Han var initiativtagare till synkrotronlaboratoriet Sesame i Jordanien och ordförande i dess styrelse 2004-08.

Vid ett möte på CERN i februari 2015 berättar Schopper om sin tid på KTH där han delade rum med en doktorand på Lindstedsvägen 24 bredvid Meitner. I ett angränsande laboratorium gjordes experiment i kärnfysik med bl.a. Geiger-Mullerrör. Han säger att de många samtalen med Lise var mycket givande och av stort intresse. Han berättar också att han ett flertal gånger var hembjuden tillsammans med Lise till Sigvard Eklund som stod henne nära. Schoppers forskning vid ”Meitner laboratorium” på KTH inriktades mot bestämning av energifördelningen för beta-sönderfall genom absorptionsmätningar vilket publicerades i två artiklar.

Herwig Schopper
Ett av Schoppers arbeten utfört på ”Meitner laboratorium” KTH 1950. Arkiv för fysik 23, 441 (1951).

Lindstedtsvägen 24. Denna fyrvåningsbygnad, färdig 1949, innehöll från början fysik och fotografi. Byggnaden planerades bl.a. av Borelius och Helmer Bäckström, professor i fotografi. På tredje våningen fanns specialiserade mörkrum för undervisningen i fotografi. I källaren fanns tidigt en Van de Graaff-accelerator (se bildgalleriet). Före 1963 då lokalerna på Teknikringen 14 kunde tas i bruk fanns kurslab på våningarna 1 och 2. I början på 1980-talet fanns i källarvåningen tillämpad fysik (Thulin), i bottenvåningen sammanträdesrum (F01), bibliotek och lablokal, på första våningen fysik I (Erman), på andra våningen fysik II, optik (Biedermann), och på det översta planet fysik III (Huldt) och fotografi. Den låga byggnaden till vänster innehöll föreläsningslokaler. Foto oktober 2014 P. Carlson.

Lise Meitner i sitt laboratorium på Lindstedtsvägen 24, omkring 1950.

Lise Meitner beskriver i ett föredrag i Wien den 20 september 1963 “Lise Meitner looks back”, (vid 85 års ålder), på inbjudan av IAEA (International Atomic Energy Agency), bl.a. sin tid på KTH:

“Finally, I ought to mention Professor Borelius, whose work has gained greatly in importance, owing to the attention now devoted to semiconductors - a field in which he did much preliminary work. When he opened his new institute he placed a few rooms at my disposal in which I was able to set up a small department of nuclear physics, of which I remained in charge till my retirement. In this way I can say that in Sweden too, physics has brought light and fullness into my life.” Meitner syftar här på inflyttningen på Lindstedtsvägen 24 1949.

Undervisningen i kärnfysik vid KTH kom att först handhas av Sigvard Eklund och senare av Ingmar Bergström från Siegbahns institut i Frescati. Han var 1953 t.f laborator. Från 1986 blev Arne Johnson, också från Siegbahns institut , adjungerad professor med undervisning i kärnfysik och doktorandhandledning. Borelius hade redan 1947 forskningsanslag från Atomkommittén för forskning och undervisning i kärnfysik.

Borelius undertecknade flera hundra s.k. anordningar med utgifter för forskning och undervisning i kärnfysik under åren 1946-1952. Ovan ett inköp av tungt vatten från Norsk Hydro, 1951. Anslag från Atomkommittén.