7. Fysikcentrum som blev AlbaNova - 20 år från idé till verklighet

I början av 1980-talet väcks frågan om fysikens ställning vid KTH och i Stockholm. Som ordförande i Naturvetenskapliga forskningsrådets programutskott för fysik hade Peter Erman (fysik I) med hjälp av ledamoten Per Carlson (då vid Stockholms universitet, SU) noterat att i jämförelse med andra orter var forskningsanslagen till Stockholm väsentligt lägre. Man tillskrev detta den geografiska splittringen i Stockholm med verksamheter på KTH, AFI i Frescati, SU på Vanadisvägen och astronomi och astrofysik i Saltsjöbaden.

I en skrivelse till styrelsen för forskningsinstitutet för atomfysik 28 september 1981 framhåller Peter Erman (KTH), Per Carlson och Lennart Klynning (SU) att en geografisk integrering av fysiken i Stockholm och skapandet av ett slags fysikcentrum är ytterst önskvärt. Över 100 personer hörsammade kallelsen till ett återuppväckt Stockholms Fysikersällskap den 25 mars 1982. Som en följd av detta möte skickades en skrivelse till Universitets- och högskoleämbetet i april 1982: Forskningsprofilering och samordning av forskning och undervisning i fysik inom stockholmsområdet. Akademiska rektorskonventet i Stockholm tillsatte en arbetsgrupp med Gösta Ekspong (SU) som ordförande och 7 ledamöter från AFI, KTH och SU. Gruppen gjorde i oktober 1983 rekommendationen att snarast initiera planering och byggande av ett Fysikhus på ca 14000 kvadratmeter. (Man kan notera att önskemålet var ganska blysamt, AlbaNova är på ca 45000 kvadratmeter)

En styrelse för fysikcentrum tillsattes  i april 1986 med Torsten Lindström (1921-2005, tidigare koncernchef för ASEA och även ordförande för AFI) som ordförande och med tidiga ledamöter Bengt Nagel och Lars Åkerlind (senare Nils Göran Nilsson), (KTH), Ingmar Bergström (senare ersatt av Per Carlson) och Arne Johnson, (AFI), och Tor Ragnar Gerholm och Per Siegbahn (SU). Sekreterare var Ulla Åkerlind (SU). I sammanfattning till styrelsens dokument ”Ett materiellt Fysikcentrum i Stockholm” (december 1988) framhåller styrelsen fördelarna med ett materiellt centrum att ge en stimulerande forskningsmiljö, en förbättrad kvalitet i forskarutbildningen samt samordningsvinster.

Fysikcentrums styrelse promemoria, december 1988.

Från 1992/93 och under fyra år blev Björn von Sydow ordförande i styrelsen och kunde driva projektet i hamn: ett första positivt beslut av regeringen 1996 följdes av en serie överklaganden. Slutligen, i januari 1999, vann detaljplanen laga kraft och bygget kunde påbörjas. Arkitekt blev Henning Larsen som redan 1994 fått uppdraget. Kung Carl XVI Gustaf invigde centret 2001 som senare fick namnet AlbaNova Universitetscentrum (Alba Nova, nya vita, föreslaget av f.d. universitetslektor Bengt-Örjan Jonsson, KTH. Namnet syftade även på lokaliseringen i Albano. Hopskrivningen gjordes av rektorerna).

En del till Kista

Tre av fysikinstitutionens avdelningar lämnade institutionen och flyttade 2001 till Kista: materialfysik (Karlsson), kondenserade materiens fysik (Grishin) och optik (Friberg).

AlbaNova idag


AlbaNova kom att innehålla inte bara fysik och astronomi utan också mer biologiskt inrättade verksamheter. Det nordiska institutet för teoretisk fysik, Nordita, flyttade från Köpenhamn till AlbaNova 2007. AlbaNova är Nordens största anläggning i sitt slag med en lokalyta på drygt 45 000 kvadratmeter. I en av de nyrenoverade sjukhusbyggnaderna inom området ligger Vetenskapens hus, ett vetenskapslaboratorium för samverkan med grund- och gymnasieskolor. AlbaNova har utan tvekan blivit en synnerligen lyckad investering.

Huvudentren AlbaNova Universitetscentrum. I förgrunden Tony Craggs skulptur Think thing. Foto: Bengt-Örjan Jonsson.